En liten utsikt från Top of The Rock för snart två månader sedan.

Jag gillar vanligtvis måndagar. Som mitt skolschema har sett ut hittills i år innebär det att jag är ledig (=eget ansvar, aka gör skolarbete när du känner för det) och kan gå upp i lugn och ro för att göra frukost och äta framför nyhetsmorgon. Idag hade jag dock planer så jag var tvungen att bege mig hemifrån redan vid 8.30 och hade dessutom sovit dåligt under natten. Jag funkar inte om jag får mina åtta timmar, så när jag väl kom hem igen efter lunch var jag trött och degade i soffan innan jag drog till jobbet vid halv fem. Inte många knåp gjorda på eftermiddagen alltså.

Hade detta varit mitt gamla jag hade jag fått smått panik över att inte ha gjort något nyttigt av tiden. Jag som brukade vara så himla effektiv, varenda minut skulle utnyttjas till att göra nödvändiga saker. Slöande framför TV:n var lyx, något som jag bara unnande mig när jag förtjänande det. Helst skulle jag ha hunnit plugga, jobba och träna innan det blev något av den varan. Det var även av stor betydelse att ha ätit nyttigt under dagen, annars kunde jag likväl ha tagit en extra promenad på kvällen. Jg kommer ihåg när jag var 15 och hade tyska glosor. Jag bestämde mig för att jg inte fick gå på toa innan jag kunde alla 60 glosor. Jag var jättekissnödig och helt utmattad när jag äntligen kunde alla. Hur sunt låter det?

SÅ SKÖNT DET ÄR att inte bry sig lika mycket om att jag måste göra mig förtjänt av saker innan jag gör något "inte lika viktigt" eller äter en pizza. Jag trodde att det var ett jättebra belöningssystem för att alltid prestera på topp. Jag trodde att jag var den bästa versionen av mig själv.

Vet ni vad jag har lärt mig nu? Att ta saker mer som det kommer. Att ta en sovmorgon om jag inte har något särskilt planerat på dagen, bara för att det är så svårt att sova. Att äta choklad om jag bir sugen på det. Det har inte gjort mig tjockare att äta choklad utan att ha gymmat innan. Jag har lärt mig att det är nu jag presterar på topp. Jag tar mig tid att slappna av, vilket gör att jag inte har dunkande huvudvärk på kvällen när jag har bockat av alla saker på min "Att göra"-lista. Till exempel har jag aldrig tidigare i mitt liv orkat springa en mil. Det lärde jag mig i somras och jag tror att det är mitt nya tankesätt som har gjort att jag klarar av det. Jag gör inte saker lika intensivt längre och jag tänker inte lika mycket. Nu kan jag lägga energi på rätt saker, vilket ger ett mycket bättre resultat för både kropp och sinne.

Jag har länge velat säga något

Hur skriver man ett inlägg efter att inte ha skrivit något sedan den tråkiga, tråkiga månaden september? När jag tänker tillbaka på september 2014 i framtiden så kommer jag minnas valresultatet den 14e dagen i månaden (då trodde jag att botten var nådd). Jag kommer att minnas att den tjejgrupp jag pendlade, skrattade och delade så mycket med i termin 3 och 4 inte längre pendlar tillsammans. En har fått barn, en jobbar och kvar finns jag och Emelie, tillsammans med två andra tjejer. Detta har gjort att mina Gävleresor känns längre än en flygresa till Rom. Jag kommer att minnas den 16e dagen i månaden, när morfar slets bort ifrån livet på planeten jorden (vi hade alltså bara nuddat botten tidigare).

Nu är det november och nästa vecka är det första advent. Jag och Emil skulle ha köpt en adventsljusstake att ersätta vår gamla röda ljusstake med, men den jag ville ha var slut. Jag gillar inte riktigt rött när det kommer till inredning. Det gör egentligen inget att vi inte fick tag på någon adventsljusstake eftersom jag var på Fullerö här om dagen och köpte massa nytt till lägenheten, så nu har vi det riktigt fint och fräscht här hemma igen! = mysigt ändå alltså.

Vi har en massa tänkta projekt på gång som innefattar det perfekta vitrinskåpet, ny tv-bänk och inbyggda garderober i hallen. I perioder tycker jag att det är mer eller mindre kul med inredning. Oftast tycker jag att det är roligt med de stora förändringarna, som att göra om ett helt rum eller köpa en ny säng. Däremot tycker jag inte alls att det är kul att dekorera genom att lägga ner massa pengar på nya krukor eller handdukar. Gillar inte småsaker överhuvudtaget faktiskt.

Här kommer en bild på mig och Disa!

Och just ja... igår fyllde Dobby två år! Jag kom på det i bilen på väg från Emils föräldrar. Då var det sju ynka minuter kvar av Dobbys födelsedag. Snacka om att vi kände oss som dåliga kattägare, haha!