söndag, augusti 31

Vaknar och går upp och klappar bästisarna.

Jag har en sån kul vecka framför mig med nytt jobb på jobbet. Jag har skola endast en dag, vilket är lyx för en pendlare. Men inte minst - innebandy! Jag har inte hållit i en klubba sedan jag slutade spela efter första året på högskolan. Det ska bli spännande att se om takterna sitter i. Träningsmatch redan på lördag och min första träning på torsdag. Jag tänkte att jag måste spela ett sista år, det här är min sista chans innan jag börjar mäkla. Även om det finns ett liv vid sidan av jobbet tror jag att det kan vara svårt att pyssla ihop. Jag börjar med detta iaf. (Tack Evelina för att du drog med mig :) )

fredag, augusti 15

Sitter i soffan och är sminkad för första gången på evigheter. Det blir lätt så under semestertider. Frida släpade med mig på Uppsala Peace Festival, jag tror att festen hörs ända hit till Gamlis! Promenerade hem vid niosnåret. +4,5 km eftersom jag gick en liten omväg. Allt för att tjäna in kilometrar tills på söndag då mitt veckomål är att löparskorna ska ha tagit mig 70 km till fots under veckan. Det vet jag att jag klarar! I torsdags sprang jag en mil för första gången. Känslan när jag lyckas med något som jag aldrig gjort tidigare tycker jag är världens bästa känsla! Då känner jag bara HEJA MIG!! :D

lördag, augusti 2








Här kommer ett gäng vardagsglimtar från min första semestervecka. Vi har spenderat tre dagar i stugan med min familj. Det blir alltid många utflykter när vi har semester tillsammans, mest för att stilla min och pappas rastlöshet (det måste förstås hända någonting hela tiden). Bland annat var vi och kikade på den by där min mormor och morfar bodde tills jag var sex år gammal. När de flyttade gick det inte att sälja huset som låg i ett avskilt villaområde i Dalarna, så de fick helt enkelt lov att lämna huset som återgick till villaföreningen. Idag verkar det bo en barnfamilj där och det var jätteroligt att komma tillbaka och se allt igen efter 15 år!

Vet ni vad jag har märkt om min blogg? Förutom att jag knappt skriver i den så är den så opretentiös som möjligt. Äkta och inte konstlat. Här orkar jag inte med ytlighet och än mindre att lägga ner någon tid på snygga bilder. I min gamla blogg var jag så otroligt noggrann med det. Här känns det mest som att jag har en dagbok på riktigt. Jag tror att det kommer att kännas bra att titta tillbaka in här i framtiden och minnas hur livet faktiskt var.  Jag har inte ens berättat på sociala medier att bloggen finns, ni som läser den är nog bara såna som står mig nära. Mest skriver jag för att minnas.