Jag mår typ såhär

ORKAR inte plugga mer, men vågar inte sluta och tänka "men nu kan jag nog allt". Då hissas röd flagg upp i hiskligt hög hastighet och det blinkar gula varningslampor i hela rummet. "Varning!" "Risk för att du missar något!" "Skärpning Jossan!". Ibland är jag glad att jag har den där jävlar anamman-känslan i min kropp. Jag ger aldrig upp och jag gör alltid mitt allra bästa!

Fortsätt simma. Du är så nära ditt stora mål!

#2daysleft

Well hello! Nästan en hel månad har passerat sedan sist och jag passar på att öppna dörren och släppa in er igen. Min trogna lilla läsarskala som jag vet innehåller bl.a. Fiffiburran! (= Frida, se bild ovan. (Skoja))

Det började med att min dator kraschade efter tre år i min kamratskap. Vi har nu klippt banden och istället välkomnas min nya MacBook Air in i familjen! Jag har lyckats installera Pixelmator på den (Bra redigeringsapp!) och har därför nöjet att visa lite bilder från Malaga, där vi hängde för lite mer än en vecka sedan. Fin och bra semester. Mer kommer, men först time 2 go 2 bed.

<3

Är hemma hos mamma och pappa och har lagt beslag på Fridas dator. Min fungerar inte...
Hittade hur många fina bilder som helst, bland annat den här från när vi var i Rom i höstas. Som jag saknar min Karino.

Jag är nog världens mest sällskapssjuka person som knappt klarar av att vara ensam en kvart. Idag när jag kom hem från gymmet trodde jag att Emils snart skulle komma hem så jag började tina lax till middag, men han skulle tydligen inte komma hem förrän på småtimmarna. Det tog typ fem minuter innan jag hade ringt pappa och han var påväg för att hämta mig, haha. Det kan ju vara till nackdel ibland också. Förra veckan sa Emil att han skulle vara borta resten av kvällen, sen kom han tillbaka efter 20 minuter för att överaska mig med jordgubbar, hallon och kladdkaka, men då hade jag (såklart) redan flytt ensamheten och var halvvägs påväg till Rasbo. Pappa hämtade mig då också. Så kan det gå.